Kvinnans förbannelse

Ska det vara så här? Ska man behöva ha så ont att man måste ligga ner fullproppad med ipren och med värmedyna på högsta temperatur? Jag hade glömt bort hur det kändes...Man har väl blivit bortskämd när man varit gravid i nästan 2 år och ammat lika länge.. Och den korta perioden mellan amning av den ena och graviditeten med den andra tog ju mini- pillren bort både blod och smärta! Och det har de gjort från amning tills nu också...Men så tog de plötsligt slut och man måste vänta på den här förbannelsen innan man kan börja om..

Attans. Kan inte koncentrera mig alls på varken läsning av Islam eller hemtenta. Ligger som ett slakt på soffan med boken i handen, men det går inte.. Jag vågar nog påstå att mycket värre än så här kändes det inte första gången vi åkte upp på förlossningen när Lova låg i magen. Då när det var 6 veckor kvar och de gav mig massa tabletter för att stoppa upp värkarna. Men då hade man ju en positiv anledning till smärtan, det skulle ju komma något litet, gulligt och alldeles underbart! Det är väl inte alldeles negativt nu heller om man tänker efter.. Det bevisar ju för det första att kroppen mår bra. Och att det inte ligger en oplanerad bulle därinne på bakning.

Men just nu så känns det verkligen som om mensen är kvinnans förbannelse! Men jag var snabb som tusan att stoppa i mig det där pillret imorse, så nu hoppas jag att jag slipper det här ett tag sedan.

Har lite saker att ta tag i idag. Saker som jag har skjutit upp. Idag fick jag en "fin" liten påminnelse. Försökte ringa ett samtal nyss, men det var såklart upptaget. Annars tycker jag att jag har blivit väldigt duktig på att inte skjuta upp saker (förutom det här med hemtentor då...) som innan varit min specialitet. Jag bestämmer mig och sedan gör jag! Men det här har dragit ut på tiden alldeles för länge, och jag vet inte ens varför. Vad är jag rädd för? Att jag ska få skäll? Det kommer jag inte att få. Att jag ska bli övertalad att låta bli? Kanske.. Men det tror jag inte heller. Det är ju mitt val, som det faktiskt står i klarspråk också i den lilla påminnelsen jag har fått. Att göra någon besviken? kanske. Men jag tror inte att någon blir besviken heller. Så vad väntar jag på?! Nä på luren igen nu då! Och sedan är det dags för ett till glas vatten med en liten vit oval tablett.

Tack och hej!

P.s. Bilden på Lova 1 dag gammal har ju inget med rubriken att göra utan skulle visa det där lilla, gulliga och underbara :) D.s.