Monster

Det här med natnning av barnen har ju krånglat lite på senare tid. Ronja VÄGRAR vara i sitt rum ensam. Hon vill absolut sova i SIN säng, men man måste ligga bredvid tills hon somnar. Förut har hon kunnat ligga där inne och tittat på en film medans jag nattade Lova, det funkade bra! Då somnade Lova relativt fort, och ibland hann Ronja också somna vilket gjorde nattningen snabb och smidig. Förut kunde hon faktiskt gå upp och lägga sig själv och somna om hon behövde sova lite på dagen, men nu i ett par månader har hon inte vågat vara där inne ensam... Det kom ganska plötsligt och hon säger att hon är rädd, men inte varför eller för vad. Jag läste i en bok att det är väldigt vanligt att vara rädd för det mesta i hennes ålder och hon kan ju t.ex. bli hysterisk om hon inte får borsta tänderna exakt när hon vill för då tror hon att hela munnen är full med tandtroll...En sådan rädsla kan man ju handskas med och försöka hjälpa henne att bli av med. Men hur gör man när hon inte vill berätta vad hon är rädd för???

Ikväll höll jag på att bli galen, vilket inte är ovanligt när jag ska natta båda ensam, hon sa själv vid halv sju redan "Mamma, kan inte jag få gå och sova?". Javisst! Men först måste jag ju fixa välling, byta blöja, borsta allas tänder, ringa och säga god natt till M och ja, ni vet. Så vi var nog inte uppe förrän vid halv åtta ändå, och då trodde jag att hon skulle slockna direkt eftersom hon ville sova för längesedan.. Ack så jag bedrog mig..Hon var varken tyst eller still en sekund! Och då kan ju ingen sova! Jag sa åt henne flera gånger att hon måste ligga tyst och still om hon ska vara med och natta Lova, men inte då..Tillslut sa jag att då fick hon gå in i sitt rum och vänta så skulle jag komma när Lova hade somnat. Vilket ramaskri! Hon började gråta hysteriskt! "jag vill inte, vill inte, villinte!!!!" Vad gör man?

Så jag försökte igen få fram vad hon var rädd för, det tog tid. Plötsligt var hon tyst som en mus och viskade istället att jag skulle vara tyst och sova ;)
Men jag håller ju på att bryta ihop varje gång M jobbar kväll nuförtiden och kände att vi MÅSTE lösa det här nu för så här kan vi inte hålla på varje gång. Hur kul är det att somna efter massa skrik och bråk? Tillslut kröp det fram: Monster.

Jag sa att monster finns ju inte på riktigt, bara på Tv och i böcker men då svarade hon:
"jo mamma, jag är rädd för dom där låtsasmonstren.."
Jag: "Låtsas- monster??"
R: "Jaaa, dom där i blå hyllan..."
Jag: "Blå hylla????? Du har väl ingen blå hylla???
R: "Jo, den som jag ser"
Jag tittade mot Ronjas rum och förstod nu vad hon menade.
Jag: "Finns det monster där?"
R:"jaaa...."
Jag: " Om jag tar bort den där hyllan, känns det bättre då?"
R: "ja det gör det, ta bort den mamma!"
Jag: "Okej, vi gör det imorgon då så kanske du slipper vara rädd sedan."
Hon nickade.

Lova hade legat alldeles tyst under hela diskussionen så jag trodde nästan att hon sov, men hon var vaken så jag försökte igen och sa god natt. Hon somnade direkt! Jag och Ronja gick in i hennes rum och jag tittade efter Monstren, hon hade en lila, hårig apa som var ett av monstren men hon sa att den ovanför också måste bort och det var en ful rasta- gubbe ;) Så jag tog ut dem från hennes rum och då sa hon: "Imorgon mamma, då ska jag sova i min säng själv. Utan dig och Lova och pappa, det vågar jag."

Vi får väl se hur det blir med den saken ;) Men det skulle ju vara skönt om hon slutade vaa så rädd för att vara där inne nu, tänk om det var så lätt.